17:18:46
The Början
Ja men då kanske det var dags.
Jag har länge funderat på att blogga men har inte riktigt fått tummen ur, och sen är ju frågan om man har något att säga.
Men så kom jag att tänka på hur mycket träningen faktiskt har betytt för mig och hur den har stärkt min relation till min farsa, så jag tänkte att bloggen kanske först och främst ska handla om det.
Så vem är jag? Jag heter Henrik och bor på en ö på västkusten som heter Tjörn.
Jag bor i en villa tillsammans med min fästmö Louise och min underbara dotter Ellie som snart är 1 år.
Till vardags så jobbar jag på en ICA-butik här i närheten, inte direkt mitt drömjobb men det betalar räkningarna, helst hade jag velat jobba inom fitness och hälsa och den största drömmen är att äga och driva mitt egna gym.
Jag tränar 4-7 dagar i veckan och det är helt klart mitt största intresse.
Min träningspartner och spotare Göran aka "Farsan" är min förebild och största idol, han har bevisat gång på gång för mig att man ska göra det man vill och att ålder bara är några siffror på körkortet. Han är snart 59 år och har gått ifrån att vara trött och fast i en nedåtgående spiral till att helt vända och börja träna på gym nästan alla dagar i veckan. Han slår gång på gång nya personbästa i diverse övningar och maskiner och blir bara mer biff för varje dag som går. Love you pops.
Jag har tränat till och från sedan jag var 15 år men har varit lite av en periodare.
Tränade i kanske 6 månader till 1 år och sen så hände nåt som gjorde att man kom ifrån det i några veckor och då var det kört,
sen kanske det tog några månader eller i vissa fall något år innan jag kom igång igen.
Varje gång som jag kommit igång så har jag märkt att det händer mycket saker rätt så snabbt och jag börjar alltid på en lite högre nivå än många andra, så man har listat ut med åren att min kropp nog tycker om träning och att man kanske har lite anlag för det.
Jag har alltid haft mycket problem med leder då det ligger i släkten på min mammas sida och jag har väl kanske alltid vart nära till att använda det som en ursäkt.
Men när jag flyttade "hem" för några år sedan och byggde ett hus rätt nära mina föräldrar så var jag rejält sugen på att verkligen dra igång med träningen igen. Musklerna som jag hade några år tidigare var så gott som borta och jag var mest småtjock och tung i stegen.
Då föll det så bra att farsan precis hade blivit ordinerad träning av sin läkare för att han skulle operera menisken och då passade det ju bra att komma igång tillsammans.
Både jag och farsan blir lätt maniska när vi gör saker och han drog igång rätt så ordentligt så det var ju bara för mig att hänga på.
Nu har vi hållit igång i snart 3 år och det går bättre än nånsin.
Vi har haft lite problem med vart våra mål ska vara så det har varit rätt blandat med volymträning och styrkeperioder men detta har väl i sin tur lätt till att vi har fått rätt bra bredd på vår träning och lärt känna våra kroppar rätt så väl och kommit underfund med vad som funkar för just oss.
Jag tänkte nog avsluta det första inlägget här för att det inte ska bli en självbiografi, men jag ska försöka få ihop en blogg som ska vara kul att läsa och som är kul att skriva. Så ha det fint och kötta mera!!